It's gonna be a long night....

Hela skärmen är täckt av hundratals rader Prologkod.

Bitter.

Är det verkligen okej att hänvisa till samtliga extentor som bra förberedelsematerial, och sedan gå och göra en tenta som är mycket svårare än dem?

Tiggerfysik

Så hälften av studsen är till 90% mental. Om du räknar ut den exakta Tigger-banan och delar accelerandationen med kvadratnoten ur din återstuds så kommer din vertikala situatitionsindikator och din accelerandation att göra studsen hydrandalarisk och ogravitationerad i en accelerandistisk motbana.

Några frågor?

Now, half this bounce is 90 percent mental. If ya calculate the specific Tiggerjectory of year stripecelleration diviferous by the square boot of yer rebounce, yer vertical situituation indicator and yer striperconic springertia should rica-tic-chet yer hydraulific fu-silly-age into an accelerometric de-orbit!

Any questions?

The tentavecka is upon us

MÅNDAG: Återupptäcker tjusningen med Taylorutvecklingar. Jeppson, det är tentavecka, och det ska banne mig bli en lyckad sådan!

En relativt produktiv dag belönas med Rolling Stones, en omgång Puppy som snabbt tog slut, samt ett avsnitt av Brothers & Sisters. Sen blir det natti natti för imorrn is all about extentor!

TISDAG: Fem extentor del 1 godkända, får jag ledigt resten av kvällen nu? Eller är det så att reflektionen om studiemotivation och studieteknik inte skriver sig själv? Hmm... imorgon blir det nog piroger till middag och redbullplugg. Kanske.

Okej. Stopp. Nu har du skrivit 654 ord och inte ens svarat på alla frågor än på en reflektion som skulle vara 500-600 ord lång. God natt? Borde dricka vatten och titta på Brothers & Sisters. Yup.

ONSDAG: Jag behöver ljusterapi. Sömnlabb, disciplinära åtgärder, omställning av den biologiska klockan. Schemakrasch.

Världens bästa extenta räddade dagen. Ja, hoppet tänds och risken för besvikelse blev just större...

TORSDAG: Lång jäkla dag. Rätade ut några mattefrågetecken och lyckades förvandla en utmärkt Ben & Jerry's till vaniljsås med flytande bitar av choklad och cookie dough i...

FREDAG: SNÖ! Vaknade sju, såg snöstormen, gick tillbaka till sängen. Sovmorgon, Brothers & Sisters, frukost, kaffe - nu matte. Och bestämma tentamatsäck tills imorrn. Behöver man verkligen matsäck till en tretimmarstenta? Eller räcker det med frukost innan och latte under och dö efter? Tre timmar liksom... det är ju som vilket gymnasieprov som helst! Det är SÅ jag ska tänka på det - som vilket gymnasiematteprov som helst - inte lätt som en plätt men ingen som helst risk för fail! :D

Rediscovering my contempt for math.

I haz da math powr
En latte med kardemumma och en klick grädde skulle vara mums just nu.

Burn, baby, Burn. (Homework Inferno).

"Inositol har i olika amerikanska och brittiska studier visat sig användbart för behandling av depression, OCD/tvångssyndrom och paniksyndrom."

"Taurin i kombination med alkohol kan vara orsak till plötsliga dödsfall hos unga människor. Taurin har också en effekt som verkar sänkande på blodsockernivån."

"Guarana fungerar som kosttillskott med en uppiggande effekt och innehåller ungefär dubbelt så mycket koffein som kaffebönor (ca 2 -- 4,5% koffein i guaranafrön jämfört med 1-2% för kaffebönor)."

Mindre än en (1) deciliter in i burken på 500 ml känns det liksom som att hjärtat sväller. Sure, lite piggare känner jag mig nog, men oron över vad alla naturliga men onaturligt sammansatta ämnen gör där inne egentligen förtar liksom glädjen. Jag skulle nog ha kört på kaffe istället, men den var ju gratis och alldeles cerise, blänkande och fin... alla varningar om kombinationen kaffe och energidryck får mig dock av avstå kaffe tills hjärtat lugnat ner sig and then some.


Dags att haskla vidare tills programmeringslabben i Haskell är färdig. Sen Matlabba tills den labben är färdig, för att sedan skriva ut en halv regnskog för att redovisning absolut inte på några som helst villkor får ske med hjälp av dator. Sen naturlig deduktion till logiken. Samtliga med bonuspoäng attached, och nej, jag började (faktiskt) för 1.5-2 veckor sedan. Det tar tid, helt enkelt.

En timme och 2 dl senare: Har inte blivit galen än... bara piggare. Det kommer inte bli någon vana, dock. Kaffe känns säkrare, billigare och mer värmande (om än mindre effektivt).

Logiskt?

"Contrariwise," continued Tweedledee,
"if it was so, it might be; and if it were so, it
would be; but as it isn't, it ain't. That's logic.

Trafikplats Glädjen, där vill jag stanna!

Får lite panik av att 2 av 3 bloggar som man råkar börja läsa (oftast genom länkar från andra decent bloggar) mest handlar om små trasiga människor som undrar vad man gör när man inte finner tröst hos choklad, keliga husdjur och respektive längre. Skriver om att karva in saker i handleder och om smärta, sorg, saknad och helt sanslös olycka. Läskigt.

Vart tog glädjen vägen? Vart har alla glädjeämnen flugit sin kos till? Kom igen! Digga glädje, digga kaffe, digga att vilja lära sig någonting i skolan! Digga att ha människor omkring sig som bryr sig! Digga skratt, leenden, kärlek, respekt, framtidsdrömmar, värme, utmaningar! Livet blir vad du gör det till så sätt igång någon gång då!

Det behövs mer värme i bloggosfären. Så vad sägs om ett litet myshörn mitt bland alla ångestfyllda dagböcker?

Idag är jag till exempel fruktansvärt stolt över att jag numera ser fram emot att lära mig nya saker. Och att min ena älskade paprikaplanta har tre finfina shiny gröna bebisar att uppfostra. Och att jag älskar MATLAB, börjar förstå Prolog, blev godkänd på första labben, samt att jag ser fram emot framtida sådana. Dessutom att jag spenderar en lördagskväll med Computer Organization and Design och en mugg kaffe. Listan kan göras oändligt lång.

Jag är också väldigt glad över att mina naglar håller fastän jag fortfarande biter på dem. Win win!

Åh, och jag har beställt min allra första extraläsnings-/fördjupningsbok :)

En ny dag gryr

Gryning och gryning, men jag satt faktiskt uppe till tre imorse och ritade komponenter till datortekniken! (Dessutom har jag varit vaken i två timmar). Jag har alltid gillat att rita - speciellt räta linjer och förutbestämda former med linjal. Kontrollfreak. Jag ska brodera - väljer korsstygn. Små små rutor på räta rader som alla ska fyllas med färg för att ge en illusion av att vara runda naturliga former. Kontrollfreak. Det får inte bli för svängigt och ostadigt, då blir jag åksjuk. Jag har alltid gillat att rita. Kanske skulle jag gått elektro istället? Deras mjukaste kurs är den som är våran hårdaste. Mjukvara vs. hårdvara, alltså. Fast jag är ju i själva verket en mjuk typ, så jag har hamnat rätt. Men man kan väl gilla att dra linjer mellan komponenter för det?

Eller kanske skulle vi alla läsa filosofi bara för att se vad som skulle hända med världen.

Mörker

Alla lampor i lägenheten* är tända. Till och med badrummet. I min enfald inbillar jag mig att lite lite ljusstyrka läcker ut genom den vidöppna dörren och till andra änden av rummet och skrivbordet. Någon klyftig fysikmänniska skulle säkert kunna räkna ut om det faktiskt stämmer eller ej. Men nu är jag datamänniska, så jag kan inte det... inte i huvudet i all fall.

*Alla lampor i lägenheten inkluderar så kallade lampetter (i modernare tappning, visserligen), som enligt Simon och Tomas är reliker som bara gammelfarmödrar får ha. Men tro mig - de är ovärderliga för att hålla plugghumöret uppe när det blir mörkt innan man hunnit hem.

Working eight to one and then to... one again.

Åtta till fem tre dagar i rad tar på krafterna. Dessutom 7 timmars intensivt studerande på det igår kväll. Känner mig lite sliten... men det är fan så kul!! :D En åtta till fem kvar, sedan får man kanske kanske vila upp sig lite. Nu är det definitivt kaffedags för att kunna hugga tag i logiken, MATLAB (som jag hittills är helt kär i) och möjligtvis lite programmeringsparadigmlab i form av att försöka lära mig grunderna i Prolog genom att läsa ett 197 sidor långt pdf-dokument om grunderna i språket. Dessutom få det hela att fungera smärtfritt på min älskade släpbara. Doskommandon, någon? Det var ju naturligtvis ingen som kom på den brighta idén att göra en egen tangent för backslash på alla pc-maskiner... bara för att göra det ännu roligare så har man gömt kommandotolken i win7. Fastklistrad på taskbar, och där får den stanna, för jag har inte den blekaste om var jag hittade den!

Höst?

När blev det så kallt att det behövs tjock stickad tröja inomhus? :s

Psycho beroendeframkallande på hög nivå.

Måste en blogg verkligen vara vit och enkel för att kännas och se seriös ut? Jag börjar starkt misstänka det. Vad göra? Jag vill inte starta fem olika bloggar bara för att tillgodose alla olika former av skrivande känslomässigt. Nu ska jag slå mig ned med Hunter S. Thompsons Fear and Loathing in America: The Brutal Odyssey of an Outlaw Journalist. Det är på tiden att jag får mig lite litterär näring och odödlig visdom till livs igen efter alla månader av akademiskt studerande.

Baktankarna klarnar.

Mystiken lättar. Andra terminen drar igång på fredag (innan Mottagningens mest intensiva veckor ens är slut - vad tänker de med egentligen?) och jag har äntligen satt mig ned med ett 86 sidor långt appendix i pdf-format med titeln The Basics of Logic Design. Spännande? Åjovars. Potential till att bli en av terminens favoritkurser finns definitivt. Det blir också klarare för varje stycke varför vi kommer läsa Organisation och kunskapsintensivt arbete i vår. Och varför matten är så himla viktig. Min personliga teori just nu är att den största nyttan den kommer göra de närmsta sex månaderna är att hålla igång problemlösartänket. Förutom matten som sådan som forsätter att byggas på, förstås.



Tack Amelia, jag är fast. Igen. Måste verkligen skaffa Spotify. Som student på data på KTH
borde jag skämmas över att jag fortfarande är Spotifykontolös (?). Programlojalitet?

Åh. Det bör även medges (med tanke på det mest datatjej-/nördinspirerade inlägget jag mäktat med på länge) att jag fastnat för True Blood, oavsett av vad tidigare texter antytt. Och att jag spenderade förrgår med att städa samtidigt som jag tittade/lyssnade på samtliga sex Harry Potter-filmer, minus ett par slut som jag sett så många gånger att det är meningslöst att upprepa. Det enda som återstår är nu fönsterputsning :)

Gårdagen fortlöpte på samma tema, minus städning, med Twilightmaraton. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men de är faktiskt BRA. Så bra att tvåan kommer gluttas på igen. Och igen.

Tuta och kör, raka rör!

Drar en lättnadens suck. Axlarna har bott uppe vid öronen, blicken har vacklat och en rent och skärt otrevlig känsla av nervöst obehag har genomsyrat dagarna. Jag visste att jag var godkänd, men det visste ju inte CSN, och studievägledaren verkar gömma sig med flit från alla dataloger som liksom jag står som förstagångsregistrerade på fel termin och utan tjusiga listor över kommande kurser att begrunda. Poängen är inne, systemfelen uppdagade, axlarna är nere och ärmarna uppkavlade. Nu är det tenta i flervariabelanalys som gäller!!

Den gröna masken växer, sakta med säkert.

Sommar?

Jajuste, sommarlov har det ju varit också. Fy attans vad snabbt sommaren har gått! Jag brukar för det allra mesta bli galen av att vara helt ledig och överhettad i åtta veckor, och här var det någon som gav mig tre månader av detsamma, och det känns knappt.


"Take some more tea," the March Hare said to Alice, very earnestly.
"I've had nothing yet," Alice replied, in an offended tone, "so I can't take more."
"You mean you can't take less," said the Hatter: "it's very easy to take more than nothing."

Tentaångest.

Mindre än en vecka kvar nu, och även om jag har läst och räknat mer än jag har inför något annat prov någonsin är jag skitnervös. Så är det bara, deal with it. Ett kapitel och ett avsnitt kvar, integralrepetition och extentor... hmm. Vill verkligen fixa det här nu. Önskar som vanligt (går det någinsin över, oavsett hur bra vanor man skaffar sig?) att det fanns tre veckor till att spela med. Hej Lagrange och Green och vektorfält och linjeintegraler, ni vet att jag älskar er. Eller hur?

Fina kaffekoppar eller stora baljor?

Om man googlar "lagligt uppiggande?" så får man fram alla möjliga dåligt stavade forumtrådar om koffeinpiller, läkemedel som man egentligen bör vara sjuk för att ta, diverse energidrycker, samt långa listor av biverkningar för alla dessa. En och annan som glatt delar med sig av sin toppenfrukost - två koffeintabletter blandade i en mugg kaffe (herre min je...) och någon stolle som får i sig 600 mg koffein varje dag. Jag klarar två muggar kaffe varje dag. Två stora latte från 7Eleven är på gränsen. Hamnar de för tätt ihop får jag hjärtklappningar och skakar så att vilken programmeringsredovisning som helst kommer av sig för att jag knappt klarar av att hålla i whiteboardpennan. Så vad ska då alla vi lagliga människor som inte vill slå ut hela centrala nervsystemet ta oss till för att hålla jämn takt med studenter som redbullar runt som duracellkaniner? Och kan vi överhuvudtaget mäta oss med hårddrillade kineser som fått lära sig diciplin (försök plugga effektivt från 3 på morgonen till 11 på kvällen i en vecka så får ni se hur enkelt det är) istället för snabba genvägar?

Suck. Fyller en mugg med nybryggt kaffe och tröstar mig själv med att jag nog kommer leva längre än de som håller sig uppe genom att överdosera koffein eller knapra piller. Och slås av en annan tanke där jag står och håller i min gigantiska mugg. Vart kommer alla dessa muggar ifrån egentligen? Min mormor och morfar fikade alltid tillsammans prick klockan fyra varje eftermiddag, och mormor hade jättefina små vita porslinskoppar med rosa rosor på. Inga tjusigt dyra märkeskoppar, men hon var nästan religiöst förtjust i dem. Jag råkade tappa just en sådan kopp när jag hjälpte henne diska en gång, och det var det närmaste hon någonsin kom när det gällde att bli arg på mig. Kaffekopp, liksom. Alla har sett en sådan, men hur fungerar det egentligen? Har vi i dagens allt mer pressade samhälle ett större kaffebehov än man behövde säg får hundra år sedan, eller är det bara ännu ett resultat av att vi kan få precis vad vi vill och ingen kan göra något med måtta längre? Eller drack våra förfäder lika mycket kaffe, men tog flera gånger? Jag älskar kaffe- och tekoppar, men det skulle aldrig falla mig in att sitta och sörpla från en sådan i sällskap med tentapluggandets linjära approximationer, riktningsderivator och tangentplan.

Kaffekoppen - en uråldrig och ickefunktionell företeelse, eller önskar vi alla innerst inne att vi hade det inre lugnet att sitta ned i trevligt sällskap och sörpla på vårt kaffe och knapra på våra hembakta kanelbullar? (Ja).

Ryck upp dig nu, för faan!

Det är absolut ingen tenta eller betygssättande person som kommer ta hänsyn till magvärk, munvärk, huvudvärk och halsvärk, så varför skulle du?!


Lyssnar på THSRadio 95,3 och svär för mig själv. Kom igen nu! Visa lite stolthet människa!

YO.

Jag kan beräkna dubbelintegraler med hjälp av polära koordinater. Stolt.


Jag borde så använda det här stället till att peppa mig själv oftare än kvällen innan tentan. Förkylningen får det dessutom att kännas som mitt i natten och nämnda tenta börjar 8.00.

Så lilla vän, vad har du lärt dig under ett år på Teknis?

...Klipp in mördande klipskhet...


(Jag hade något underfundigt att komma med, jag lovar. Det hittar nog tillbaka till hjärnans motorvägar när jag-har-tre-tentor-kvar-innan-terminen-är-slut-och-har-precis-insett-hur-rysligt-få-uppgifter-jag-räknat-under-kursernas-gång-ångesten har lagt sig.)

En paprikabebis blir till.

Nu är det vår.

Jag struntar fullständigt i hur mycket socker det är i icas crunchy med äpple och kanel - det smakar ju smulpaj! :D

Fredag natt och Sveriges Rikes Lag kan inhandlas för 759 till 3071 svenska kronor.

Det är en sådan där konstig natt igen när det bara känns som att nej jag vill inte ens gå och lägga mig. Korsstygnen har varit många och en värdelös etikföreläsning hoppades över. Inte för att etik alls är värdelöst, nejdå, bara för att gästföreläsarna är till synes värdelösa. Det känns i ärlighetens namn som att några avsnitt av LEX Alonzo som handlade om Ipred och svenskarnas internetolaglighet i allmänhet var långt mycket mer givande än att lyssna till (förmodligen) ännu en liten nervös skakande människa från filosofiinstitutionen som inte tvättat håret på en vecka eller lider av samma flottiga hårproblem som jag varit tvungen att lära mig tackla bäst jag kan. Men å andra sidan är det något speciellt med Stockholm. Huvudstaden där kostymnissarna verkar ha fått för sig att de måste kladda in en halv burk vax eller liknande varje morgon. Vet de inte om att det ser ut som att de aldrig duschar? Hjälp. Men så är det också ett faktum att på en teknisk högskola finns det många många många, i alla åldrar, som inte verkar veta eller bry sig om att det finns något som heter schampo. Men mest synd om honom var det nog när en redan gles församling dataloger tunnades ut med säkert 75% under pausen. Varför jag satt kvar? Jag vet faktiskt inte. Jag tror att jag någonstans fortfarande hoppades att under den återstående timmen skulle han säga ett enda litet ord som inte stod med i den långa presentationen som finns på nätet. Ett litet hopp om att han skulle säga någonting som gjorde att jag som var där lärde mig någonting, vadsomhelst som de som inte var där missade. Det hoppet infriades aldrig.


Idag har korsstygn och överlevnadsstrategier för diverse krukväxter stått på tapeten. Och än en gång är det en sådan där natt. Älsklingen kommer inte hem förrän om lite drygt en vecka, jag har sått paprikafrön i pyttesmå plastkrukor inuti pyttesmå vita porslinskrukor och skapat pyttesmå plastpåseväxthus. Jag har kollat över kommande räkningar och månaden som snart gått och försöker avgöra hur många riksdaler jag har råd att ge Adlibris. Ja, jag har några olästa böcker i bohyllan, men den enda som är på svenska är utlånad till mamsen och jag pratar så mycket engelska att jag saknar svenskan. Det kanske låter absurt, men det är ganska logiskt. Dessutom saknar jag läsningen. Så shoppande blir nog av. Med gratis frakt och något längre väntetid, vilket är mer än man kan säga om Posten.


Jag köpte en sådan där gräsligt grön påse innan jul. Man får packa 2 kilo i en sån, och jag skulle chansa på att min innehöll ungefär 1.5 sådana. Ihoptejpat och adresserat ordentligt och betalat sanslöst mycket i frakt. Inlämnat hos företagscenter för att jag skulle vara HELT säker på att jag hade tulldeklarerat korrekt och den vänliga damen i kassan försedde den gröna påsen med två fina blåa prioritarielappar. Det postades den 15 december år 2009 med destination Oklahoma City. Det har inte kommit fram än och jag har ingen aning om var det är. 15 DECEMBER. FÖRRA året. Är vi tillbaka i en tid där man skickade brev med slumpmässiga fartyg som kanske blev rånade av pirater eller där någon gör myteri och åt fanders med ansvaret enligt den nya kaptenen? Inser ni att jag postade vad som var avsett som en JULklapp för mer än fyra (4) MÅNADER sedan?

Ramblings

Jag känner mig så sanslöst myshuslig idag. Var på ica och storhandlade och lagade sedan taglioni med bacon, sugar snaps, fetaost, rostade pinjenötter, citron, färsk basilika och parmesan. Det kräver några tillagningar till innan perfektion för jag är inte riktigt överens med Ramsays recept, men det är lovande nog. Korsstygnen har också varit många, och det känns på det hela taget som en förträfflig dag... jag planterade till och med om basilikan som inhandlades tidigare och hoppas att den kommer växa och frodas i mitt gränslöst soliga fönster. Av någon anledning vaknade jag inte förrän 14.00, så nu är det javaprogrammering och dubbelintegraler som gäller i några timmar innan sängen hägrar!

...eller så har man slut på mjölk ;)

"Ja, han är ju inte här och kastar sten på oss i alla fall..! Höhö."

Hon ville ju inte lyda! Dokument inifrån på SVT Play

Kan det vara möjligt att man kan vara en sådan människa som blir så heligt förbannad av att titta på nyhetsinslag och vissa dokumentärer att man inte bör titta på dem? Tretton minuter och tjugosex sekunder in i den cirka femtiosju minuter långa filmen Hon ville ju inte lyda! (Dokument inifrån 4/4 (gudars så passande att den sändes på min födelsedag då)) och jag har redan suttit med gaffeln i munhöjd över den kallnande och allt mer orörda middagen med en mage som vänder sig upp och ner och ut och in samtidigt som jag vill skrika och banka och slå på äldre tillsynes välutbildade och respektabla människor som i svensk television gång på gång morskt hävdar att det var barnets fel att den vuxne slog. Människor som hävdar att ungdomarna borde veta hut och att de inte har någon respekt för de äldre.


Min alldeles uppenbart självklara motfråga är om de människorna har någon respekt för ungdomarna. Varför skulle ungdomarna respektera någon som inte respekterar dem? Och sen när (i helvete) skapas sann respekt och förtroende genom våld? Ni måste ju skämta. Men inte är det något skämt. Åh nej. De här människorna är alldeles allvarliga och har samhällets stöd och rättsväsendets stöd trots inget stöd alls i Sveriges Rikes Lag. Ursäkta formuleringarna (kanske förtjänar även jag en örfil för nästkommande ord?) men vad i helvete är det för samhälle vi lever i där en förälder kan få yttepyttefuttiga tusen kronor i böter för att ha slagit sin dotter?!


"Han" är tolv år och cyklade på en övergiven uteservering. Tidigare på dagen hade misshandlaren (Ja, tro det eller ej, lagen klassar det som m i s s h a n d e l. Det trodde ni inte va?) sett pojken cykla på en minigolfbana och när mannen hade bett honom att gå bort från uteserveringen hade pojken faktiskt lytt men kallat mannen gubbjävel. En tolvåring som inte skadade någon men naturligtvis inte borde ha cyklat på den där minigolfbanan, och 'gubbjäveln' har mage att i svensk tv omringad av sin alldeles egen fanclub lite skämtsamt säga att

"Ja, han är ju inte här och kastar sten på oss i alla fall..! Höhö."

Årets sanning

Upp till bevis.

I mitt (ännu ej inköpta) tidningsställ.

Välkomnar Calculus tillbaka in i bekantskapskretsen och längtar efter middag i form av äggröra med diverse godsaker i. En typisk 90-talist? Det kan ju inte bli jämnare i alla fall.

Korsstygn är rena rama terapin.

Ajm lusing maj majnd. (ganska bokstavligt talat)

Vart tog vårsolen, hästprospekten och livsglädjen vägen, liksom? Jag vill ha sommar, eller åtminstone riktig vår! Kom plötsligt ihåg blomobsessionen förra sommaren som retade gallfeber på mamsen och varade tills kamerabatteriet gav upp.

Föredrar livet framför chansen och hoppar tentan imorrn.

KTH hotas av skolmassaker - DN.se



KTH i Stockholm hotas av en skolmassaker. ”På måndag tänker jag ta med min sportskyttepistol till KTH och skjuta så många jag hinner”, skriver en okänd avsändare i ett forum på internet.



Såväl polisen som Kungliga tekniska högskolan, KTH, tar hotet på mycket stort allvar. Samtidigt är man förtegen med uppgifter.

– Vi bedömer ärendet som mycket känsligt. Vi jobbar med det för att få en lösning så att ingenting inträffar, säger Björn Engström, informatör på polisens länskommunikationscentral.



Enligt uppgifter till Aftonbladet är det sannolikt en manlig elev på skolan som ligger bakom hotet. Enligt tidningen gör han jämförelser med skolskjutningarna i Finland. ”Ni ska fan få se. Jag ska slå de jävla finnjävlarnas rekord för svenska polisen lär ju inte direkt vara snabbt på plats”, skriver han.



Aftonbladet uppger att motivet till det planerade dådet ska vara att flickvännen gjort slut. Lena Edvardsson, säkerhetsansvarig vid KTH, informerades om hotet natten mot söndagen efter att ett antal studenter mejlat uppgifterna till henne. Hon vet inte vem som ligger bakom men säger att polisen larmades omgående.



– Jag vet inte så mycket om det. Eleverna diskuterar för fullt om de kommer att kunna gå till skolan på måndag – det är ännu inte avgjort, säger hon. Krisorganisationen vid KTH är larmad, uppger Lena Edvardsson. Exakt hur den arbetar kan hon inte berätta.



– Polisen håller i ärendet. Men eftersom hotet är ute kommer vi sannolikt att gå ut med information på vår hemsida ganska snart.



Hotar skjuta med pistol på KTH - aftonbladet.se



"Vi tar hotet på allvar"



Efter hot om en skolmassaker tar varken KTH eller polisen några risker.



– Vi jobbar för att lösa detta snabbt innan något händer, säger polisen.



På internet framför en person allvarliga hot mot Kungliga tekniska högskolan (KTH) i Stockholm. Personen, som verkar vara student, skriver att han tänker ta med sig en pistol han använder till sportskytte till skolan och sedan skjuta så många som möjligt innan polisen anländer och skjuter honom.



Mannen skriver att han tänker genomföra planerna i morgon måndag. Aftonbladet kan berätta att såväl KTH som polisen säger sig ta hotet om en skolmassaker på allra största allvar.

– Vi tar hotet på allvar och har kontaktat polisen för det är i första hand ett polisärende, säger Lena Edvardsson, säkerhetschef på KTH.



Den okände personen gör jämförelser med skolskjutningarna i Finland.
”Ni ska fan få se. Jag ska slå de jävla finnjävlarnas rekord för svenska polisen lär ju inte direkt vara snabbt på plats”, skriver han bland många hotfulla inlägg.



Motivet till hoten ska vara att flickvännen gjort slut. På nätforums som Facebook och Flashback diskuterar bland annat KTH-studenter flitigt om de ska våga gå till skolan på måndag och vem det kan handla om. Några personer skriver att även de har larmat polisen.



– Vår riskorganisation har dragits i gång nu. Vi kan inte bara nonchalera detta och kommer att följa polisens rekommendationer, säger Lena Edvardsson.



Hur ofta förekommer denna typ av hot?



– Detta är första gången för den här typen av hot.



Polisen arbetar för fullt med fallet. En möjlighet är att försöka spåra den aktuella IP-adressen.


– Detta är ett känsligt ärende och vi har ett antal personer som jobbar på det, men jag vill eller kan inte säga något om vad vi gör utan måste få jobba i lugn och ro med det här, säger Björn Engström, informatör på polisens länskommunikationscentral.



Kan det bli aktuellt med exempelvis vakter på skolan?



– Vi jobbar på bred front för att lösa detta och hitta den aktuella personen så fort som möjligt, innan något kan komma att hända på skolan. När det gäller sådana här hot måste man ta dem på största allvar. Det gäller att lägga ner den tid som behövs för att förhindra att hoten blir av, säger Björn Engström.

Sitter inne i värmen (jag kommer dö av värmeslag

i min lilla betongskokartong i sommar) och

tentapluggar. Det går bra, men den blå himlen,

de 16 plusgraderna och det gassande solskenet som

skymtas genom fönstret är åh så lockande. Jag

saknar min kamera, och den saknar den friska luften.

En av de där serierna som jag faktiskt hört talas om, och så... besvikelse.

I avsaknad av bättre sysselsättning (alltså tentaplugg och efter att alla avsnitt av Extreme Makeover Home Edition och Sissela och dödssynderna var avklarade. red. anm.) försökte jag titta på vad som enligt programinformationen var början på säsong två av True Blood på SVT Play. Nej, jag har ingen tv. Eller, det står en tjock dumburk i vardagsrummet/matrummet, men vem vill dela fjärrkontroll med 17 grannar, liksom? Jag var först! Men nyheterna är viktigast! Ameh, vi kollade ju på Svenska Hollywoodfruar!! Tro mig, vad som vanligtvis strömmar ut i köket när man lagar sen middag är antingen Rapport, Biggest Looser, eller just Svenska Hollywoodfruar. Som ensambarn med egen tv alternativt en mor som vanligtvis inte var hemma eller ville titta på tv när jag ville, har jag aldrig lärt mig att bemästra denna rovdjurslika konstform, och jag har inte tänkt att lära mig heller. Det behövs ju inte när den fortfarande relativt nya datorn har Home Theater ljud och sanslöst bra skärm (Vad? Vad vore jag för D-student om jag inte älskade min dator?). Dessutom begränsar det utbudet en smula, samtidigt som det sätter alla ramar av att passa tider ur spel, både på gott och ont. För ett tag sen hittade jag ALLA cirka 175 avsnitt av Charmed på YouTube i HD-kvalitet... bättre 90-talsnostalgi får man faktiskt leta efter - hur många kommer inte ihåg magtröjorna, liksom? Undrar vad man skulle få för reaktioner i en sån idag... Det är möjligtvis därför jag nu kämpar med matriser, linjära avbildningar, projektioner och plan inför tentan i linjär algebra på måndag.



"Omåttligt populär" för att..? Ja, varför i hela friden då??



Men, True Blood var det. Långsam start men hoppet intakt, och sedan fortsatte det så... det tog ett par minuter innan jag fattade varifrån jag kände igen henne. Jag måste erkänna att blond är fel hårfärg i det här fallet (missförstå mig rätt - jag är after all naturligt blond), och dialekten som var charmig när hon var yngre i sällskap av mer norrfödda människor/mutanter var nu allt annat än gullig. Down South, ya know... för långsamt när de är så många. Hjälp. Jag stod ut i ungefär 20 minuter, och kanske var slutet bättre men jag vågade inte chansa. Sängen var i det läget mycket mer lockande.

Fokusera. Det kan finnas en häst i potten.

Note to self: Lita på mörkbrun. Hur fint kastanj än är så är det för rött jämfört med den önskade effekten.

Veckans dyraste fynd: Finaste toppen från Ted Baker med finfinaste ryggurringningen någonsin.

Lyckan kan bli fullkomlig: Aldrig varit närmare att skaffa häst. Kors i taket och grisar kan flyga.

Längtar efter lugnet på landet.

Jag är ingen stadsmänniska.

Vackra ting vs. mardrömmar.

Bloggen behöver ett ryck. Igen. När allt var deppigt och energinivåerna var farligt nära noll så gjorde lite färg och bilder variant roligare att jag kände mig lite barnsligt förtjust. Sen slår det en att det fortfarande är vackert vitt ute, att skolan faktiskt kommer leda någonstans, att man innehar både systemkamera, bra dator, personlighet och kunnande. Yeah. Jag har än en gång nått den där fabulösa punkten i tillvaron när kostymbyxorna vill åka med till skolan och jag tröttnar på krukväxter (som visserligen växer som galningar) i färgglada Kampradkrukor jag haft sedan trettonårsåldern. Den där punkten när man inser att man är på väg att bli proffs på något, att man faktiskt har uppnått något, och att det är en bedrift att bara ha tagit sig hit. Hit till början på allt. Punkten där man vill känna sig lite mer professionell och lägga gymnasielooken på hyllan. Känna sig vuxen, möjligtvis. Sedan är det i ju för sig helt omöjligt att Doris någonsin kommer växa upp helt, och bilder på underbara ting som mjukisdjursälgen Bertil kommer förfölja mig resten av livet, det är jag säker på. Hobbyentusiasten, naturmänniskan, hästtjejen och hundälskaren kommer alltid att finnas kvar där inom mig. Likaså författaren, filosoferaren, fotografen, och alla de andra (nej, jag är inte schizofren).



Att omgärda sig med vackra ting gör vardagen lite lugnare; att klä upp sig lite gör den lite proffsigare. Kanske så till den milda grad att man kan vara vaken på en hel föreläsning och njuta av latten istället för att slänga i sig mjölkutspätt koffein som en ren överlevnadsåtgärd. Jag har aldrig varit någon shopaholic som det så (öhm) tjusigt heter nu för tiden, och jag har alltid varit extremt ekonomisk, utan att dra det till några extremer. Jag har helt enkelt växt upp under devisen att vill man ha något så sparar man tills man har råd att köpa det utan att ha slut på alla besparingar. Det är inte sorgligt eller begränsande på något sätt. Varför i hela friden skulle jag vilja betala ränta och inte kunna äga någonting förrän de där avbetalningsmånaderna har gått? Har man råd så har man. Har man inte kan man antingen inse att livet är fullkomligt utan, eller spara. Det känns som att jag kom in på ett litet sidospår där. Grejen var egentligen att blogglayouten känns mer hurtfrisk mamma i trettioårsåldern med gympapjuck än datakunnig, designintresserad student.



Åh, medan jag kommer ihåg det (glömskeprocessen har redan startat, och jag tackar allra ödmjukast för det!): jag tittade på ett avsnitt av Glamourama idag. Skäms? Ja, lite. Fruktansvärt. Kommer ni ihåg det där programmet I en annan del av Köping? På ett smått bisarrt sätt vill jag kalla den här nya kreationen I en annan del av Stockholm. Den där delen där det inte finns några riktiga människor och där man kan tjäna hutlösa pengar på att springa runt i designerskor och blogga utan att kunna skriva. De kan inte stava. De klarar inte av elementär grammatik. De saknar helt känsla för det svenska språket. Sitter och fikar på NK och känner sig viktiga. Själv får jag mardrömmar. Vart är världen på väg? När blev "att vara kändis" en yrkestitel?

Pepp som fään!

G I R L P O W E R

Du är här av en anledning.

Jag ogillar torsdagar

När jag var liten hade mamma två badlakan med Katten Gustaf på. Han satt och höll i en tandborste medan det mesta av tandkrämen som skulle vara på den låg spritsat på huvudet på honom. Över den allt annat än glada minen en stor tankebubbla: Jag hatar måndagar.



TORSDAG:

08.00-10.00 Linalgföreläsning

10.00-12.00 Linalgövning

12.00-13.00 Fysikplugg (eventuellt inklusive simultant intagande av föda)

13.00-15.00 Fysikföreläsning (mer känt som nonstop rabblande av formler)

15.00-17.00 Fysikövning

17.00-20.00 Future Female Leader Award

20.00-15.00 Programmering (eventuellt inklusive simultant intagande av vila alternativt koffein)



Som alltid får Michelles mästerverk räcka för att mätta kreativiteten när ett dygn (eller en vecka för den delen) inte innehåller tillräckligt mycket tid.

Jag köpte blommor åt mig själv häromdagen.

Många frågor inga svar. Ingen energi att hitta svar heller. Jag vet vad apatisk är och det är fel, men det är inte ointresserad heller. Orkeslös, kanske? Har inte skrivit något utom programmeringsuppgifter på allt för länge och är rädd att jag har glömt hur man gör. Glömt hur man skriver något vettigt. Glömt hur en soluppgång en klar morgon innan alla andra vaknat känns. Glömt hur min kamera fungerar. Glömska. Ibland nödvändigt, men vad händer när allt man minns är arbete och grådaskighet? Hungrig men ändå inte. Arg men mer uppgiven än övertygad. Vad i helvete? Ryck upp dig människa. Gå och dra något gammalt över dig liksom, eller ställ dig på ett berg mitt i ingenstans och öva på de högst Ronjainspirerade vårskriken. Det är snart vår. Have faith. Veckans programmeringsläxa tar formen av hela tre tidigare veckors arbete i en. Grattis världen. Minnet är en rolig sak. Varför får det mig inte att må pyttelite bättre?



Om jag hade varit nöjd med den korsstygnsbroderade nallebjörnen (jag säger det igen - rena rama terapin, även om det tar frukstansvärt, FRUKTANSVÄRT lång tid) hade det kanske blivit en liten bild. Han blev kantig, på något sätt.



Det gigantiska teckensnittet ovan heter Äggstock. Fråga mig inte varför. Om jag hade fått bestämma hade det kanske hetat Avokado eller nåt. Det vet jag inte heller varför.



SVT sänder ett nytt program vid namn Ponnyakuten. Det är precis vad det låter. Barn med små ponnysar som har fått göra som de vill för länge för någons bästa, och inte ens de som ridit i flertalet år har någon balans. Vågar knappt titta när killen som "hatar dressyr" (väx upp och inse grunden i all ridning) nästan dimper i backen i normal galopp på en häst som är så ur balans att den inte kommer över 1,20 trots att den egentligen kan. Ryser när tyglar som sitter fast i ett för skarpt bett för ryttarens förmåga knyts alltför hårt för att "så gör man i gymkhana". Undrar vad i hela friden som får en femtonåring att lägga sin egen sadel rakt upp och ned i gruset utanför boxen ihop med det nyputsade tränset komplett med ett bett som jag inte vågar fundera på när det tvättades sist. Men jag tittar ändå. För Tobbe Larsson är grym, det svider lite i själen när småbarnen rider lektion för Jan Brink, och jag håller tillgodo med det som SVT och TV3 play har att erbjuda. Och innerst inne hoppas jag att de lär sig något. Växer upp till drägliga hästmänniskor. Om någon kan lära dem så är det Tobbe. Sak samma att det är tänkt som ett barnprogram. Ser på träningar i frihetsdressyr och skäms över min egen hästuppväxt. Skäms över att allt jag fick lära mig att göra när det inte fungerade var att smälla till, dra och sparka. Gick inte ponnyn framåt skulle den veta hut. Inte en tanke på att det stackars lilla livet för länge sedan tröttnat på sådan behandling. Ingen respekt för djuret hästen förrän man avancerade till högre höjder och det blev hantering av femåringar på schemat istället för sönderkörda ponnyer. Skäms nästan över att det var mitt hem.



Fastnar i historien och minnena även om framtiden är grejen. Ser fram emot framtiden så mycket att jag inte fattar att den redan är här.



Vad göra om man vill göra skillnad? Plugga. Jobba på medkänslan. Sluta tyck synd om dig själv och näsblodet. Du är här av en anledning.

Det finns så mycket man kan göra när man är för trött för att göra det man ska

Nostalgi på allra högsta nivå:

Perfect by nature

Icons of self indulgence

Just what we all need

More lies about a world that


Never was and never will be

Have you no shame? Don't you see me?

You know you've got everybody fooled


Look here she comes now

Bow down and stare in wonder

Oh how we love you

No flaws when you're pretending

But now I know she


Never was and never will be

You don't know how you've betrayed me

And somehow you've got everybody fooled


Without the mask, where will you hide?

Can't find yourself lost in your lie


I know the truth now

I know who you are

And I don't love you anymore


It Never was and never will be

You don't know how you've betrayed me

And somehow you've got everybody fooled


It never was and never will be

You're not real and you can't save me

Somehow now you're everybody's fool