En av de där serierna som jag faktiskt hört talas om, och så... besvikelse.

I avsaknad av bättre sysselsättning (alltså tentaplugg och efter att alla avsnitt av Extreme Makeover Home Edition och Sissela och dödssynderna var avklarade. red. anm.) försökte jag titta på vad som enligt programinformationen var början på säsong två av True Blood på SVT Play. Nej, jag har ingen tv. Eller, det står en tjock dumburk i vardagsrummet/matrummet, men vem vill dela fjärrkontroll med 17 grannar, liksom? Jag var först! Men nyheterna är viktigast! Ameh, vi kollade ju på Svenska Hollywoodfruar!! Tro mig, vad som vanligtvis strömmar ut i köket när man lagar sen middag är antingen Rapport, Biggest Looser, eller just Svenska Hollywoodfruar. Som ensambarn med egen tv alternativt en mor som vanligtvis inte var hemma eller ville titta på tv när jag ville, har jag aldrig lärt mig att bemästra denna rovdjurslika konstform, och jag har inte tänkt att lära mig heller. Det behövs ju inte när den fortfarande relativt nya datorn har Home Theater ljud och sanslöst bra skärm (Vad? Vad vore jag för D-student om jag inte älskade min dator?). Dessutom begränsar det utbudet en smula, samtidigt som det sätter alla ramar av att passa tider ur spel, både på gott och ont. För ett tag sen hittade jag ALLA cirka 175 avsnitt av Charmed på YouTube i HD-kvalitet... bättre 90-talsnostalgi får man faktiskt leta efter - hur många kommer inte ihåg magtröjorna, liksom? Undrar vad man skulle få för reaktioner i en sån idag... Det är möjligtvis därför jag nu kämpar med matriser, linjära avbildningar, projektioner och plan inför tentan i linjär algebra på måndag.



"Omåttligt populär" för att..? Ja, varför i hela friden då??



Men, True Blood var det. Långsam start men hoppet intakt, och sedan fortsatte det så... det tog ett par minuter innan jag fattade varifrån jag kände igen henne. Jag måste erkänna att blond är fel hårfärg i det här fallet (missförstå mig rätt - jag är after all naturligt blond), och dialekten som var charmig när hon var yngre i sällskap av mer norrfödda människor/mutanter var nu allt annat än gullig. Down South, ya know... för långsamt när de är så många. Hjälp. Jag stod ut i ungefär 20 minuter, och kanske var slutet bättre men jag vågade inte chansa. Sängen var i det läget mycket mer lockande.