Konsten att slappna av sitter inte i ryggmärgen.

"Förmodligen såg det nog också aningen märkligt ut där i början, när far och son låg på magen i en skogsbacke i Danderyd och studerade småkryp genom lupp och kameralins.
-Jag minns när det började regna och jag frågade: "Ska vi gå hem nu?" och far sa: "Nej, nu ska vi plåta när myrorna simmar med rov mellan käftarna! Jag har en som tittar på mig just nu. Det känns nästan som om vi fått kontakt, myran och jag." Vi låg där, far och jag, och tog bilder på myrbarnmorskor som först tycktes lyssna mot kokongens vägg och sedan försiktigt bar bort äggen. Det var fantastiskt."
- Lennart Nilsson: hans livs bilder


Salvation Army, 1962.

Äntligen äntligen tid och energi nog att pilla på den där fotoboken som inte alls är ny längre men som absolut inte blivit pillad på ordenligt. Det sägs att sådant som cykling och annat sitter i ryggmärgen. Har man en gång lärt sig det så kan man det. Att slappna av hör inte till den kategorin. Måste ständigt påminna mig själv om hur man gör. Hur man gör när man inte gör någonting speciellt alls.