In luv with... Iprenmannen. (Ehh.)

Midsommarfirandet cut short, så att säga. Doris är hemma ett dygn för tidigt, och mosade Ipren håller de värsta demonerna på avstånd. Det var längesen det var något faktiskt riktigt konkret fysiskt fel på mig, och det återstår att se vad situationens orsak och verkan innebär. Att knappt kunna andas är läskigt. Jag har för övrigt en relativt hög smärttröskel, så om jag håller på att spotta ut maginnehållet för smärtans skull, jaa, då är det potentiellt sett allvarligt.