Det finns så mycket man kan göra när man är för trött för att göra det man ska
Nostalgi på allra högsta nivå:
Icons of self indulgence
Just what we all need
More lies about a world that
Never was and never will be
Have you no shame? Don't you see me?
You know you've got everybody fooled
Look here she comes now
Bow down and stare in wonder
Oh how we love you
No flaws when you're pretending
But now I know she
Never was and never will be
You don't know how you've betrayed me
And somehow you've got everybody fooled
Without the mask, where will you hide?
Can't find yourself lost in your lie
I know the truth now
I know who you are
And I don't love you anymore
It Never was and never will be
You don't know how you've betrayed me
And somehow you've got everybody fooled
It never was and never will be
You're not real and you can't save me
Somehow now you're everybody's fool
Det går bra nu.
Tentaplugg, bakad potatis med sallad, vitlökssmör och stekt kyckling till middag, pratandes i timmar med den bättre hälften samt extrainsatt matteövning på torsdag. Det går bra nu, kompis, det går bra nu. Oh yes.
Ibland blir jag arg så det ryker ur öronen och då jävlar!
"Henrik Eriksson som hoppats undervisa många år
till har plötsligt sagts upp av rektorn. "Vi ska
inte ha några 67-åringar här" är enda skälet.
Den här gruppen tycker att högskolans bästa är
viktigare än rektorns åldersfördomar."
IDG.se :: Demonstration för uppsagd KTH-lärare
FB Groups :: Henrik kvar på KTH
"Pressrelease Stockholm den 9 december 2009
Största protestdemonstrationen i KTHs historia
På KTHs campus demonstrerade idag studenter mot att KTHs populäraste lärare, docent Henrik Eriksson, inte får fortsätta att undervisa. Demonstrationen samlade 250 elever som protesterade mot att KTH gör sig av med den i deras ögon bästa pedagogen, samtidigt som många undermåliga lärare får vara kvar. Henrik Eriksson har upprepade gånger vunnit pris som årets lärare och fått olika pedagogikstipendier. Bland annat utsågs han år 2000 av ÅF till Sveriges bästa lärare inom naturvetenskap. Han är också en av pionjärerna i det svenska rymdprogrammet. Utanför rektors kansli skanderade talkörer slagord mot KTHs nya policy som inte tillåter lärare att arbeta kvar mer än ett år efter 67 års ålder. "Henrik Eriksson får sparken bara på grund av sin ålder", säger Mattias Söderhielm som är alumn från KTH och en av grundarna till bland annat Bredbandsbolaget och Passagen.se. "Vi är generationer av svenska civilingenjörer och programmerare som blivit inspirerade av Henrik Erikssons unika pedagogik". Henrik Eriksson har sedan han blev 67 år varit tillfälligt återanställd, men med KTHs nya regler får han nu lämna sin tjänst vid 68 års ålder. Detta trots att han vill fortsätta undervisa i bland annat programmering och numerisk analys. Sedan i torsdags har över 1 500 av Henrik Erikssons elever har ställt sig bakom den petition som kräver att KTH upphör att med sin åldersdiskriminering."
Första advent in my heart
Juldekorationerna är uppe och palmen fick bli offer för julkulornas hänsynslösa framfart eftersom det inte går att hänga något i den yttepyttelilla plastgranen. Julte från Indiska i gjutjärnskål doftar himmelskt. Förstaadventsglöggen avnjuts tillsammans med nybakad lussebulle från ica, jullistan från youtube på repeat. Det går bra nu. Ingen julstress, ingen desperat storstädning. Bara julkänsla så som den ska vara. Förlängningssladd till stjärnan, jord, hyacinter och dörrkrans bör införskaffas snarast, men en liten tripp in till stadens vimmel borde lösa det. Och riksdaler, naturligtvis... många sådana. Men vad vore julen utan..? Har kanske kanske kanske bestämt mig för att vara utan julskinka, men annars ska det inte snålas. Det är bara jul en gång om året, även om det håller i sig i några månader.
Fiori, var är du?
Älskade Mandaiinen. Jag hoppas du har det bra.
Livet är så kort. Så skört. På en tunn tunn tråd hänger det och en vacker dag tar det slut innan man hinner ana det. Det lurar om hörnet och lyckliga är de människor som lyckas leva i nuet och inte tänka på det som kan hända när som helst. Var som helst. Hur som helst. Fina varelser som nästlar sig in i våra hjärtan och som kniper sig fast där som små iglar. Det gick så fort. Hon kom, hon såg, hon busade, hon lärde sig, hon segrade och hon grep tag i mitt hjärta för alltid. Sedan förlorade hon. Är det inte hon kom, hon såg, hon segrade? Men inte ens den bästa kan lyckas för alltid. Slutet kommer alltid förr eller senare och vi dödliga borde vara tacksamma för den lilla tid vi får. Så snabbt, och ändå gjorde det ondare än Mandarinen och Celina tillsammans. Kanske var det därför jag aldrig riktigt återfick förtroendet i den delen av världen igen. Kanske för att jag tappade förtroendet för människorna i den. Vilket är grymmast? Att låta den du älskar genomlida stundtals outhärdlig smärta för att sedan leva ett långt och lyckligt liv, eller att inte ge henne en andra chans? Hade du levat, flickan min, hade vårt liv sett helt annorlunda ut nu. Vi hade haft varandra och jag hade aldrig svikit dig.
Uppskatta det du har. Det gör jag, även om jag inte ens har en bild. Minnena består.
The five W's of this thing
Promenad, sol och frisk luft
Hembakad latte på gevalia och mellanmjölk
Leta glödlampor och lampinköps/inredningsplanering
Keldasoppa och baguette
Programmering och julmusik
Som av en händelse klickade jag på 'Nästa blogg' en hel massa igår. What's the deal med alla (läs: sjukt MÅNGA!) bloggar i stil med Jag och mina två prinsar, Hon han och Lillkorven, Familjen xxx, med flera? Vad är det som får folk att skaffa blogg så fort de fått knattar i familjen?
"Hur man vänder sig har man skinkan bak." "Det var väldigt... fint sagt, Werner."
Varför blir jag trött så fort det blir mörkt? Tvingade mig själv att le på tunnelbanan idag. Le mot den översminkade och högst välklädda damen som såg ut som en av de som snörpt på munnen för mycket i sin dag men som har något finurligt kvar långt inom sig. Le mot den storögda bebisen i vagnen medan modern blängde under lugg innan hon kom fram till att jag inte utgjorde något hot. Till och med le åt kassörskan på Sleven. Mest av allt le för mig själv, och kände för en liten stund att jag faktiskt var rätt så pigg i alla fall. Positivt överraskad. Fick min efterlängtade latte och blev inte ens irriterad över att det regnade inte så lite. Varm tröja, inte för mycket att bära på, kaffe och regnjacka. Kläder efter väder och humör efter personligt behov. Seger.
Knallade in i föreläsningssalen och hittade första bästa plats tillräckligt långt ned (jag varken ser eller hör om jag sitter längre bak än tredje raden. Jag har faktiskt inte dålig hörsel, men jag börjar se sämre på långt håll igen... dessutom är jag för kort för att se vad som sker på tavlan medan det händer, så att säga). Blängde lite ut över församlingen men satte mig bland okändisar ändå. Skygglappar på och fokus framåt. Ursäkta om någon tycker jag är otrevlig, men när Doris ska fokusera får inget komma i vägen. Läste till och med Calculus i pausen, och förstod nästan allt Axel sade. Kanske fungerar det att vara helt asocial inför en KS/tenta? Tar folk illa upp så får de helt enkelt vänja sig.
Stannade vid grillen på vägen hem, och kom mig inte ens för att bli förnärmad när kassamannen som arbetade ensam vid middagstid frågade om prinsessan ville ha salt eller krydda på pommesen. Gick hem från tuben och njöt av den friska luften istället för att klaga på regnet och mörkret. Kom hem och åt middag, och behöll samma goda humör på ett ovanligt otvingat sätt. Öppnade Calculus och satte mig ned med nyinköpt penna i hand. Kom plötsligt på att vi fått uppgifter till morgondagens KS och att jag lovat mig själv att jag inte skulle vänta till sista minuten med att göra dem. Tänkte inte så mycket på det utan gav mig den på att fixa dem. Det är bara att sitta uppe tills jag är färdig - end of story. Läste första frågan. Förklara vad en Riemannsumma är.
Jag vet vad en sådan är, men som Axel uttrycker det så får jag fortfarande magknip av sigmanotation. Inte för att jag inte vet vad det står för, utan för att jag inte vet hur jag ska hantera den. Binomialsatsen är ju liksom inte applicerbar på det vi håller på med nu (?). Ska man kunna standardsummorna utantill, eller finns det något finurligt sätt att räkna ut dem på? Samma fråga har Doris när det gäller gränsvärdena - om man inte har en aning om hur grafen ser ut eller hur man ska skissera den - komplett med hål och öppna/slutna intervall, etc - hur gör man då? Det är för mycket notation... om summan går från 1 till n, var i hela friden kommer a och b från när vi skriver om hela konkarongen till en fin integral?
Nu var det inte riktigt det som var poängen med det här inlägget. Poängen var att jag alltid blir trött så fort det blir mörkt, vilket är högst opraktiskt och ganska ologiskt med tanke på att vi lever i en av de mörkaste delarna av världen. Julsångerna går på repeat och Doris drömmer om julstök och dekorerande... till och med julstädning till Tänd ett ljus och Vår julskinka har rymt. Glögg och pepparkakor. Snö och juldekorationer. Paketinslagning och till och med julshopping ses fram emot. Det är faktiskt jul om mindre än en månad. Vill ha tända ljus, grandoft, julsånger och glögg.
"Javisst ja - det går precis lika bra med selleri!"
Envarren kräver insats A.K.A. Lite frisk luft never killed anybody
Ett lyft behövs. Ryck upp dig, the doom is approaching. Matte C var ju favoritmatten i gymnasiet ju! You can do it!! Spenderar alldeles för mycket tid på oviktiga saker som fejjsbook när life is at stake, så att säga. I kinda make my living studying, so where the hell’s the positive attitude?? It’s your life we’re talking about here!! Hädanefter ska minst 4 engagerade timmar per dag läggas på fokuserat studerande, om det så krävs litervis med kaffe och andra onyttigheter för att hålla Doris upprätt. Gå upp åtta varje dag även om skolan inte börjar förrän 10.00 - och varför inte gå? Det tar faktiskt KORTARE tid att gå än att ta tuben. Tuben kan tas på kvällarna när det blivit mörkt mörkt. Då kan man få vara lat för en liten liten stund tills man kommer hem. Frisk luft piggar upp, sägs det. Inga orimliga mål, bara sådant som jag kan klara av och som skulle göra mig gott. Inget tjafs om att idag är början på ditt nya liv, bara små förbättringar som gör dig stolt över dig själv. Räta på dig kvinna, det är dags att sätta ned foten. Nu.
Älskar tyget på ett väldigt mysig-skogsmulle-aktigt sätt. Klicka.
Åh, och allas vår Michelle (som utan undantag alltid får mina fingrar att klia och kreativitetshjärncellerna att hoppa av glädje... för att inte tala om att plånboken vill gå och gömma sig när Doris drömmer om symaskin och finfina tyger) har superduperrea på Etsy på fredag. Fredag, däggdjur, förstått?? KLICKA.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)