"Hur man vänder sig har man skinkan bak." "Det var väldigt... fint sagt, Werner."

Varför blir jag trött så fort det blir mörkt? Tvingade mig själv att le på tunnelbanan idag. Le mot den översminkade och högst välklädda damen som såg ut som en av de som snörpt på munnen för mycket i sin dag men som har något finurligt kvar långt inom sig. Le mot den storögda bebisen i vagnen medan modern blängde under lugg innan hon kom fram till att jag inte utgjorde något hot. Till och med le åt kassörskan på Sleven. Mest av allt le för mig själv, och kände för en liten stund att jag faktiskt var rätt så pigg i alla fall. Positivt överraskad. Fick min efterlängtade latte och blev inte ens irriterad över att det regnade inte så lite. Varm tröja, inte för mycket att bära på, kaffe och regnjacka. Kläder efter väder och humör efter personligt behov. Seger.



Knallade in i föreläsningssalen och hittade första bästa plats tillräckligt långt ned (jag varken ser eller hör om jag sitter längre bak än tredje raden. Jag har faktiskt inte dålig hörsel, men jag börjar se sämre på långt håll igen... dessutom är jag för kort för att se vad som sker på tavlan medan det händer, så att säga). Blängde lite ut över församlingen men satte mig bland okändisar ändå. Skygglappar på och fokus framåt. Ursäkta om någon tycker jag är otrevlig, men när Doris ska fokusera får inget komma i vägen. Läste till och med Calculus i pausen, och förstod nästan allt Axel sade. Kanske fungerar det att vara helt asocial inför en KS/tenta? Tar folk illa upp så får de helt enkelt vänja sig.







Stannade vid grillen på vägen hem, och kom mig inte ens för att bli förnärmad när kassamannen som arbetade ensam vid middagstid frågade om prinsessan ville ha salt eller krydda på pommesen. Gick hem från tuben och njöt av den friska luften istället för att klaga på regnet och mörkret. Kom hem och åt middag, och behöll samma goda humör på ett ovanligt otvingat sätt. Öppnade Calculus och satte mig ned med nyinköpt penna i hand. Kom plötsligt på att vi fått uppgifter till morgondagens KS och att jag lovat mig själv att jag inte skulle vänta till sista minuten med att göra dem. Tänkte inte så mycket på det utan gav mig den på att fixa dem. Det är bara att sitta uppe tills jag är färdig - end of story. Läste första frågan. Förklara vad en Riemannsumma är.



Jag vet vad en sådan är, men som Axel uttrycker det så får jag fortfarande magknip av sigmanotation. Inte för att jag inte vet vad det står för, utan för att jag inte vet hur jag ska hantera den. Binomialsatsen är ju liksom inte applicerbar på det vi håller på med nu (?). Ska man kunna standardsummorna utantill, eller finns det något finurligt sätt att räkna ut dem på? Samma fråga har Doris när det gäller gränsvärdena - om man inte har en aning om hur grafen ser ut eller hur man ska skissera den - komplett med hål och öppna/slutna intervall, etc - hur gör man då? Det är för mycket notation... om summan går från 1 till n, var i hela friden kommer a och b från när vi skriver om hela konkarongen till en fin integral?



Nu var det inte riktigt det som var poängen med det här inlägget. Poängen var att jag alltid blir trött så fort det blir mörkt, vilket är högst opraktiskt och ganska ologiskt med tanke på att vi lever i en av de mörkaste delarna av världen. Julsångerna går på repeat och Doris drömmer om julstök och dekorerande... till och med julstädning till Tänd ett ljus och Vår julskinka har rymt. Glögg och pepparkakor. Snö och juldekorationer. Paketinslagning och till och med julshopping ses fram emot. Det är faktiskt jul om mindre än en månad. Vill ha tända ljus, grandoft, julsånger och glögg.



"Javisst ja - det går precis lika bra med selleri!"