Ungefär såhär känner jag mig... hoppar runt i cirklar lite halvlojt med ett halvärligt halvoskyldigt halvleende på läpparna och försöker att undkomma de elaka måstena som sista veckan innebär. Det funkar inte så bra. Faktum är ju att om man hoppar runt i cirklar så kommer man tillbaka till utgångspunkten en gång per varv. Logiken är slående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar