Jaa, vi är där. Allra längst bort men fortfarande synliga.
Kan inte sova, kan inte fokusera. Är dödstrött men slänger mig bara hit och dit i något som kan liknas vid nervösa spasmer av ingen speciell anledning alls. Två skoldagar kvar, bal, engelskaprövningar, redovisningar och vad i hela friden gjorde den där serbisk-ortodoxa gudstjänsten med mig? Måste vara rökelsen som stigit mig åt huvudet. SOV, människa - inte för guds skull men för din egen och din omgivnings.
Spontanlunch med underbar människa jag inte sett på flera månader. Det var fint. Bara häva ur sig allting. Det är alltid bra. Nackdelen är det där "vi måste träffas oftare" som sägs i mun på varandra varje gång och vi båda menar det men det blir liksom inte av. Kommer sakna dig, mysmänniska, men det finns alltid ett golv ledigt och min dörr är alltid öppen någonstans i Stockholms virrvarr. Dessutom vet jag mysigaste fiket som är perfekt för ordkrig och ordväxling och kollektiv noja och allt annat som två däggdjur kan tänkas vilja syssla med. Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar