God morgon solstråle

Ihärdigt viftande och Krusbrus

Så var det då dags för bal. Ni vet, 3000 pers i publiken, snart studenten, finfina klänningar och tjusiga frackar, desperat solfjädersviftande, sockerchocker, svettfläckar... och alldeles, alldeles underbart! Det här kommer vi klara galant eller hur? Jodå! Glöm inte handskarna, Krusbrusen eller solskenet bara.

Jag blev påmind om mitt enda hatobjekt idag. Grattis världen.

Vill skrika högt. Kanske lägga mig på mage på de kalla stenplattorna och dunka nävarna i golvet. Eller varför inte helt sonika klippa till en viss någon mitt på käften? Vet en som förtjänar det. Och hon har lyckats förtjäna det två gånger under loppet av tre år. Av mig av alla människor. Det måste ändå ses som en bedrift. Åh, heja henne, guvahonedukti. Ehh, näe. Vad är maxstraffet för att strypa en lärare? Kan man hävda självförsvar?





Har knappt sovit på två veckor, men det har egentligen inte alls med ovanstående att göra. Jag skulle nämligen vara lika heligt förbannad om jag hade varit piggare än någonsin.

Begynnande ångest eller sommarlovsnerver?

Jaa, vi är där. Allra längst bort men fortfarande synliga.




Kan inte sova, kan inte fokusera. Är dödstrött men slänger mig bara hit och dit i något som kan liknas vid nervösa spasmer av ingen speciell anledning alls. Två skoldagar kvar, bal, engelskaprövningar, redovisningar och vad i hela friden gjorde den där serbisk-ortodoxa gudstjänsten med mig? Måste vara rökelsen som stigit mig åt huvudet. SOV, människa - inte för guds skull men för din egen och din omgivnings.



Spontanlunch med underbar människa jag inte sett på flera månader. Det var fint. Bara häva ur sig allting. Det är alltid bra. Nackdelen är det där "vi måste träffas oftare" som sägs i mun på varandra varje gång och vi båda menar det men det blir liksom inte av. Kommer sakna dig, mysmänniska, men det finns alltid ett golv ledigt och min dörr är alltid öppen någonstans i Stockholms virrvarr. Dessutom vet jag mysigaste fiket som är perfekt för ordkrig och ordväxling och kollektiv noja och allt annat som två däggdjur kan tänkas vilja syssla med. Puss.

Det var bättre förr. Faktiskt.

Loa Falkman & Björn Skifs... och jag bojkottar fortfarande Allsången sedan Berghagen lade paraplykepsen på hyllan. Ungefär som med Harryson och På Spåret.

Pepp... pepp... pepp... pepp... Häpp.

Ungefär såhär känner jag mig... hoppar runt i cirklar lite halvlojt med ett halvärligt halvoskyldigt halvleende på läpparna och försöker att undkomma de elaka måstena som sista veckan innebär. Det funkar inte så bra. Faktum är ju att om man hoppar runt i cirklar så kommer man tillbaka till utgångspunkten en gång per varv. Logiken är slående.

Det sägs att ett skratt förlänger livet

...are hjälper inte speciellt mycke de göre inte sörru

Kaffemarinerat sista-veckan-i-gymnasiet-plugg-nu-jävlar-PEPPA!! Känner mig inte så peppad dock. Vad göra om man hellre går ut i det finfina vädret, pillar lite på den nya fina fotoboken som inte är så ny längre men som fortfarande inte blivit ordentligt pillad på eller läsa alla de där böckerna som man har ett vagt minne av att man ville läsa innan terminen satte igång på allvar?

Preben og Preben i regnet

Kommentaren till mästerverket ovan var "haha dom va ju fulla här på riktigt :P" Eh... jaa. God morgon solstråle, men det är det som är det fina med kråksången i Nöjesmassakern - de gjorde allting på riktigt. Inte sjuttsingen var det vatten i varken den lille eller den store, och det blev många omtagningar för att de inte kunde hålla sig för garv själva. Kaffe och mysigt regnlyssnande medan läsning av biologi står på tapeten verkar fungera bättre för mig dock. Men så har jag ju heller aldrig försökt mig på att baka wienerbröd.

Luftslott och verklighet

Kärlek är en fin sak. Rosaskimrande drömmar och luftslott i all ära - verkligheten är bättre. Jag vet att det kan vara svårt att ta till sig för alla ni som liksom jag för längesedan vant er vid tanken på att ni aldrig kommer att hitta den. Ni som liksom jag stängt in alla riktiga känslor långt långt inne i det kvävande mörkret tills de inte finns längre. Ni som liksom jag fnyst åt alla löjliga par som inte ser något annat än varandra fast ni i grund och botten är djupt avundsjuka.


Livet är en ändlös period av lärande, och en dag kommer ni också att bli förvånade.

Kolmårdstroll å Motalarevyer

Första inlägget. Vad ska man göra med det? Förklara varför i hela friden man fått för sig att någon skulle vilja läsa ens små questionabla visdomsord? Jag har aldrig varit ett stort fan av vare sig vad som borde eller ska göras, så några sådana dumheter blir det inte tal om. Vi lär få se hur det hela utvecklar sig förr eller senare i alla fall.



Stolt östgöte med en obotlig förkärlek för mer eller mindre knasiga rubriker, tubennostalgi i form av Linus på linjen, Bolibompa och Nöjesmassakern (speciellt Trollet Rulle och Matrutan/Preben og Preben/Werner und Werner), så kallad Naturare (mer känd som Nörd), Student om fem skoldagar. Resten kommer lösa sig med tiden. Tro mig.