Höst?

När blev det så kallt att det behövs tjock stickad tröja inomhus? :s

Psycho beroendeframkallande på hög nivå.

Måste en blogg verkligen vara vit och enkel för att kännas och se seriös ut? Jag börjar starkt misstänka det. Vad göra? Jag vill inte starta fem olika bloggar bara för att tillgodose alla olika former av skrivande känslomässigt. Nu ska jag slå mig ned med Hunter S. Thompsons Fear and Loathing in America: The Brutal Odyssey of an Outlaw Journalist. Det är på tiden att jag får mig lite litterär näring och odödlig visdom till livs igen efter alla månader av akademiskt studerande.

Baktankarna klarnar.

Mystiken lättar. Andra terminen drar igång på fredag (innan Mottagningens mest intensiva veckor ens är slut - vad tänker de med egentligen?) och jag har äntligen satt mig ned med ett 86 sidor långt appendix i pdf-format med titeln The Basics of Logic Design. Spännande? Åjovars. Potential till att bli en av terminens favoritkurser finns definitivt. Det blir också klarare för varje stycke varför vi kommer läsa Organisation och kunskapsintensivt arbete i vår. Och varför matten är så himla viktig. Min personliga teori just nu är att den största nyttan den kommer göra de närmsta sex månaderna är att hålla igång problemlösartänket. Förutom matten som sådan som forsätter att byggas på, förstås.



Tack Amelia, jag är fast. Igen. Måste verkligen skaffa Spotify. Som student på data på KTH
borde jag skämmas över att jag fortfarande är Spotifykontolös (?). Programlojalitet?

Åh. Det bör även medges (med tanke på det mest datatjej-/nördinspirerade inlägget jag mäktat med på länge) att jag fastnat för True Blood, oavsett av vad tidigare texter antytt. Och att jag spenderade förrgår med att städa samtidigt som jag tittade/lyssnade på samtliga sex Harry Potter-filmer, minus ett par slut som jag sett så många gånger att det är meningslöst att upprepa. Det enda som återstår är nu fönsterputsning :)

Gårdagen fortlöpte på samma tema, minus städning, med Twilightmaraton. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det, men de är faktiskt BRA. Så bra att tvåan kommer gluttas på igen. Och igen.

Tuta och kör, raka rör!

Drar en lättnadens suck. Axlarna har bott uppe vid öronen, blicken har vacklat och en rent och skärt otrevlig känsla av nervöst obehag har genomsyrat dagarna. Jag visste att jag var godkänd, men det visste ju inte CSN, och studievägledaren verkar gömma sig med flit från alla dataloger som liksom jag står som förstagångsregistrerade på fel termin och utan tjusiga listor över kommande kurser att begrunda. Poängen är inne, systemfelen uppdagade, axlarna är nere och ärmarna uppkavlade. Nu är det tenta i flervariabelanalys som gäller!!

Den gröna masken växer, sakta med säkert.

Sommar?

Jajuste, sommarlov har det ju varit också. Fy attans vad snabbt sommaren har gått! Jag brukar för det allra mesta bli galen av att vara helt ledig och överhettad i åtta veckor, och här var det någon som gav mig tre månader av detsamma, och det känns knappt.


"Take some more tea," the March Hare said to Alice, very earnestly.
"I've had nothing yet," Alice replied, in an offended tone, "so I can't take more."
"You mean you can't take less," said the Hatter: "it's very easy to take more than nothing."

Tentaångest.

Mindre än en vecka kvar nu, och även om jag har läst och räknat mer än jag har inför något annat prov någonsin är jag skitnervös. Så är det bara, deal with it. Ett kapitel och ett avsnitt kvar, integralrepetition och extentor... hmm. Vill verkligen fixa det här nu. Önskar som vanligt (går det någinsin över, oavsett hur bra vanor man skaffar sig?) att det fanns tre veckor till att spela med. Hej Lagrange och Green och vektorfält och linjeintegraler, ni vet att jag älskar er. Eller hur?

Fina kaffekoppar eller stora baljor?

Om man googlar "lagligt uppiggande?" så får man fram alla möjliga dåligt stavade forumtrådar om koffeinpiller, läkemedel som man egentligen bör vara sjuk för att ta, diverse energidrycker, samt långa listor av biverkningar för alla dessa. En och annan som glatt delar med sig av sin toppenfrukost - två koffeintabletter blandade i en mugg kaffe (herre min je...) och någon stolle som får i sig 600 mg koffein varje dag. Jag klarar två muggar kaffe varje dag. Två stora latte från 7Eleven är på gränsen. Hamnar de för tätt ihop får jag hjärtklappningar och skakar så att vilken programmeringsredovisning som helst kommer av sig för att jag knappt klarar av att hålla i whiteboardpennan. Så vad ska då alla vi lagliga människor som inte vill slå ut hela centrala nervsystemet ta oss till för att hålla jämn takt med studenter som redbullar runt som duracellkaniner? Och kan vi överhuvudtaget mäta oss med hårddrillade kineser som fått lära sig diciplin (försök plugga effektivt från 3 på morgonen till 11 på kvällen i en vecka så får ni se hur enkelt det är) istället för snabba genvägar?

Suck. Fyller en mugg med nybryggt kaffe och tröstar mig själv med att jag nog kommer leva längre än de som håller sig uppe genom att överdosera koffein eller knapra piller. Och slås av en annan tanke där jag står och håller i min gigantiska mugg. Vart kommer alla dessa muggar ifrån egentligen? Min mormor och morfar fikade alltid tillsammans prick klockan fyra varje eftermiddag, och mormor hade jättefina små vita porslinskoppar med rosa rosor på. Inga tjusigt dyra märkeskoppar, men hon var nästan religiöst förtjust i dem. Jag råkade tappa just en sådan kopp när jag hjälpte henne diska en gång, och det var det närmaste hon någonsin kom när det gällde att bli arg på mig. Kaffekopp, liksom. Alla har sett en sådan, men hur fungerar det egentligen? Har vi i dagens allt mer pressade samhälle ett större kaffebehov än man behövde säg får hundra år sedan, eller är det bara ännu ett resultat av att vi kan få precis vad vi vill och ingen kan göra något med måtta längre? Eller drack våra förfäder lika mycket kaffe, men tog flera gånger? Jag älskar kaffe- och tekoppar, men det skulle aldrig falla mig in att sitta och sörpla från en sådan i sällskap med tentapluggandets linjära approximationer, riktningsderivator och tangentplan.

Kaffekoppen - en uråldrig och ickefunktionell företeelse, eller önskar vi alla innerst inne att vi hade det inre lugnet att sitta ned i trevligt sällskap och sörpla på vårt kaffe och knapra på våra hembakta kanelbullar? (Ja).